Welcome!

We hope you will enjoy your stay here and hopefully find something here to tickle your mind and warm your heart in a Jesus-centered way. Each blog post will be available in both Swedish and English, enabling both country-men and international visitors to understand. Your brother and sister in Christ. /Daniel and Therése Norlin

25 November 2009

Organizational vs. Organic / Organisatorisk kontra organisk

We recently read an article by Frank Viola which deals with comparing organic churches to organizational and highlighting the differences. Because we liked it and thought it dealt with the subject in an easy way we translated into Swedish, with help from David Spånberger. The original article is found at http://www.ptmin.org/Neue.pdf. But here comes the swedish one:

Vi har nyligen läst en artikel av Frank Viola som tar upp organiska församlingar, organiserade församlingar och dess skillnader och eftersom vi tyckte den på ett enkelt sätt beskriver olikheterna så har vi översatt den till svenska, med hjälp från David Spånberger. Originalartikeln finns på http://www.ptmin.org/Neue.pdf Men här kommer den svenska:


Oräknerliga evangeliska och framstående kyrkor har följande mening i sina missionsförklaringar: "Församlingen är en organism, inte en organisation", eller ord med samma betydelse. Men vad betyder det egentligen och hur ser en församling ut som både tror på och tillämpar "församlingen som organism"?

Jag har talat mycket om det här under de senaste åren och i min bok ”Reimagining Church: Pursuing the Dream of Organic Christianity”, men vad människor ofta vill ha är praktiska exempel på detta–på skillnaden mellan en organisk församling och en organisatorisk församling. I den här artikeln skulle jag vilja ta upp några huvudsakliga olikheter mellan en församling som fungerar utifrån sin organiska natur och instinkter (a la ”ett organiskt uttryck för församlingen”) och en församling som fungerar främst som en institutionell organisation (a la ”en institutionell” eller ”organiserad församling”).

Innan vi fördjupar oss i skillnaderna, så låt mig påpeka att termen "organisk församling" är på modet just nu. I det hänseendet är det populärt för alla möjliga olika typer av församlingar att använda den här termen för att beskriva sig själva. Den är inte olik termen "missionerande församling". Både "missionerande" och "organisk" är formbara ord. De formas på olika sätt av olika författare. Ibland på mycket olika sätt.

Med det sagt, så är upplevelsen av Kristi Kropp organisk. Det vill säga den kommer av liv... Guds liv, snarare än genom mänskliga organisatoriska metoder.

Helt klart så var församlingen vi läser om i Nya testamentet "organisk". Det vill säga, den var född ur och upprätthållen av andligt liv istället för att vara konstruerad av mänskliga institutioner. För att använda en illustration, så skulle en laboratorieframställd apelsin inte vara organisk. Men om jag planterade ett apelsinfrö i marken och det gav upphov till ett apelsinträd, så skulle trädet vara organiskt. För att uttrycka det generellt, så är skillnaderna mellan en organiserad församling och en organisk församling skillnaden mellan att stå framför en fläkt och att stå utomhus en blåsig dag. Det är skillnaden mellan General Motors och ett grönsaksland.

Att urskilja skillnaderna
För att bli mer specifika, så låt oss urskilja några av de huvudsakliga skillnaderna mellan ett organiskt uttryck av församlingen och en organiserad (eller institutionell) form av Församlingen:

Organiserade församlingar
    Organiska församlingar
    • Församlingens form föregår församlingens liv. Därför börjar församlingen med prästerskap, personal, program, ritualer etc.
    • Församlingens form följer församlingens liv - precis som den mänskliga kroppens form uppstår ur människans liv.
    • Upprätthållen av en professionell präst eller pastor.
    • Det finns ingen präst eller professionell pastor.
    • Prästerskapet försöker stimulera lekmännen.
    • Erkänner inte någon separat klass (lekmän).
    • Begränsar många av de andliga funktionerna till de ordinerade.
    • Erkänner alla medlemmar som verkande präster.
    • Gör större delen av medlemmarna passiva under gudstjänsterna.
    • Tillåter och uppmuntrar alla kristna att verka i församlingens möten.
    • Medlemmarna associerar församlingen med en byggnad, ett samfund, eller en religiös gudstjänst (vanligtvis söndag morgon).
    • Bekräftar att människorna inte går till kyrkan; de (tillsammans) är kyrkan. Det handlar inte om att vara "teologiskt korrekt". Det är vad medlemmarna faktiskt upplever.
    • Enade runt en gemensam samling traditioner och läror.
    • Enade endast kring Kristus. Det finns inget annat test för att få vara med i gemenskapen.
    • Upprätthålls av program.
    • Upprätthålls av relationer baserade på Jesus Kristus.
    • Är i behov av pengar för att överleva - deras huvudsakliga utgifter kommer från underhåll av byggnader och löner åt präster/anställda.
    • Är inte beroende av en byggnad. Det finns inga prästlöner. Resurserna spenderas på "de fattiga ibland er" och arbete utanför närområdet.
    • Ledarskapet är hierarkiskt.
    • Ledarskapet kommer från hela kroppen. Församlingsplanterare utrustar församlingen till en början, äldste (när de framträder) vakar över församlingen tillsammans.
    • Besluten tas av prästerskapet eller en speciellt utvald "styrelse".
    • Besluten fattas gemensamt genom konsensus.
    • Pastorn är församlingens ledare och betjänar församlingen.
    • Herdarna är i plural. De är utrustade människor som tar hand om flocken.
    • Det är ett starkt fokus på hur många som besöker gudstjänsterna, på underhåll av byggnaden och på att öka de ekonomiska resurserna, vad Dallas Willard kallar för ABC (attendence, buildings, cash).
    • Fokuset är på att söka Jesus Kristus tillsammans i en gemenskap ansikte mot ansikte. Allt annat utgår från det.
    • Församlingen gör i grund och botten samma sak vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Den är låst i en ritual.
    • Församlingen går igenom årstider. Den är inte låst i en ritual.
    • Gåvor ses som ämbeten och människor sätts i dessa ämbeten från första början.
    • Gåvor ses inte som ämbeten, utan som funktioner. De framträder naturligt och organiskt efterhand. De kommer upp ur jorden och ges vanligtvis ingen titel.
    • Det är vanligt att medlemmarna inte känner varandra särskilt väl och bara ser varandra på gudstjänster som är en gång i veckan.
    • Det är en sammansvetsad gemenskap. Medlemmarna är som en familj för varandra. De lever ett delat liv i Kristus.


    • På väg mot ett organiskt församlingsliv
      Låt oss titta närmare på Församlingens organiska natur.

      Alla livsformer har ett DNA - en genetisk kod. DNA ger varje livsform ett specifikt uttryck. Till exempel så är instruktionerna för att bygga din fysiska kropp kodade i ditt DNA. Ditt DNA bestämmer till stor del dina fysiska och psykiska egenskaper.

      Eftersom Församlingen är organisk, så har den också ett DNA - ett andligt DNA. Var upptäcker vi Församlingens DNA? Jag vill påstå att vi kan lära oss mycket om det genom att se in i Gud själv. Vi kristna är unika i att proklamera en treenig Gud. Med orden ur den Athanasiska trosbekännelsen: "Fadern är Gud, Sonen är Gud och den Helige Anden är Gud, men ändå finns det inte tre gudar, utan en Gud".

      Gudomen är en gemenskap av tre, eller en "Treenighet".

      Skriften målar den mångfacetterade relationen mellan Fader, Son och Ande med det rikaste och djupaste språk man kan tänka sig. Inom den treenige Guden upptäcker vi äkta gemenskap - ett evigt, kompletterande och ömsesidigt utbyte av gudomligt liv, gudomlig kärlek och gudomlig gemenskap.

      Otroligt nog så har denna samma relation blivit överflyttad från den gudomliga tonarten till den mänskliga tonarten. Den har flyttat från den evige Guden i det himmelska till församlingen på jorden, Kristi Kropp.

      En vanlig fråga jag får är: "Visst, kyrkan är organisk, men den måste väl ha organisation, eller hur?"

      Mitt svar är att detta är fel fråga. Varje livsform har ett uttryck eller en form. Och den har alltid förutsägbara sätt som den beter sig på. Din fysiska kropp är en organisk entitet, men den har uppenbarligen en form. Och det finns en viss organisation inom den formen. Men den viktiga frågan är: "varifrån får organismen sin form?"

      Är formen organisk - inneboende i dess liv och natur - eller är den pålagd utifrån?

      Eftersom Församlingen är organisk så har den ett naturligt uttryck. Precis som den fysiska kroppen har. Därmed så kommer en grupp kristna, när de följer sitt andliga DNA, att samlas på ett sådant sätt som stämmer överrens med den treenige Gudens DNA-för de äger samma liv som Gud själv äger.

      Följaktligen så kännetäcknas församligens DNA utav samma karaktärsdrag som vi finner i den treenige Guden - ömsesidig kärlek, ömsesidig gemenskap, ömsesidigt beroende, ömsesidig underkastelse, ömsesidigt tjänande och gemenskap ansikte mot ansikte.

      Samtidigt som Evangeliets frö naturligt kommer att ge just de här egenskaperna, så kan deras uttryck se lite olika ut från kultur till kultur. Till exempel så planterade jag en gång en organisk församling i Chile. Sångerna de skrev, sättet de samspelade med varandra på, hur de satt, vad de gjorde med sina barn, allt det såg annorlunda ut jämfört med organiska församlingar födda i Europa och USA.

      Men ändå fanns alla samma grundläggande egenskaper som bor i församlingens DNA där. Aldrig skapade någon av dessa församlingar ett prästerskapssystem, en ensam pastor, en hierarkisk ledarskapsstruktur eller en gudstjänstordning som gjorde majoriteten av medlemmarna passiva.

      I naturen finns en blommande buske som kallas storbladig hortensia. Om du tar fröet från den busken och planterar den i jorden i Indiana, så kommer den att ge rosa blommor när den blommar. Men om du tar precis samma frö och planterar det i Brazilien eller Polen, så kommer den att ge blå blommor. Det är till och med så intressant att om du tar samma frö och planterar det i ytterligare en typ av jord, så kommer den att ge lila blommor.

      Den storbladiga hortensian kommer däremot aldrig att ge törntaggar. Den kommer aldrig att bära äpplen. Och den kommer aldrig att växa sig hög som en tall. Varför? Eftersom dessa egenskaper inte finns i fröets DNA. På samma sätt så kommer Jesu församling - när den planteras på rätt sätt och lämnas på egen hand, utan mänsklig kontroll och institutionell inblandning - att få vissa egenskaper tack vare sitt DNA. Likt den storbladiga hortensian så kan församlingen se olika ut från kultur till kultur, men den kommer att ha samma grundläggande uttryck på alla ställen där den tillåts att frodas.


      Frank Viola är författare till flertalet böcker om det djupare kristna livet och radikal församlingsreformation, däribland "Reimagining Church", "Pagan Christianity", och den nya titeln "From Eternity to Here" som utforskar Guds Eviga Syftes uppenbarande drama (Det Stora Uppdraget). Kolla in hans webbplats www.FrankViola.com som har många kostnadsfria resurser.

      09 November 2009

      Hoppets lopp / The Race of Hope


      Den Helige Ande är vårt sigill för frälsningens dag. Den så kallade "Frälsningsbönen" är inte mer än startskottet (vändpunkten om du tänker på omvändelse) för det lopp vi har framför oss. Vi löper hoppets lopp, men inte i egen kraft. Anden i oss för oss mot målet. Det hänger inte på hur pass tränad vår benmuskulatur är (för att fortsätta använda bilden av ett lopp) eller hur optimala våra löpsteg är, som gör att vi lyckas nå målet. Inget vi kan göra av egen kraft har något evighetsvärde, utan det är bara Guds Ande som kan göra det övernaturliga och förvandla en människa från smutsiga trasor till en ren, vacker klädnad. Vi människor vill gärna tro att vi kommer en bra bit på vägen då vi krampaktigt försöker tänja stegen och i själen göra Guds arbete.

      "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst." (2 Tim. 4:7-8)

      "I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas." (Ef. 1:13-14)

      Men vi är Kristi kropp och Anden är energin, kraften och impulserna från huvudet, som är Jesus Kristus. Vad kan en kropp göra utan impulser från huvudet och hjärnan? Och vad kan en kropp göra utan energin som kommer av maten vi äter (som i vårt fall bör vara Ordet, Jesus) och blodet som pumpar i våra ådror? Utan Andens ledning blir våra gärningar endast just det, våra egna gärningar. Utan Andens ledning kan vi göra gott och i egen kraft vara goda, men ändå inte låta Gud åstadkomma förändring och förvandling. Vi ser att många kristna får "håll" och "krampar" under loppet och det tror vi har att göra med att vi troende ofta försöker att göra det enbart Gud kan göra. Men som väl är så är inte Gud sen med att överösa oss med kraft, tro och styrka när vi ber Honom. Och vi får aldrig glömma att Han är vår befriare. Vi kan vila från våra försök att ersätta Guds kraft med egna gärningar genom den eviga sabbat vi fått genom Jesu blod. För livet vi lever i Jesus lever vi INTE för oss själva, utan för Gud. När vi låter Jesus leva SITT liv GENOM oss så är resultatet en ofattbar frid mitt i livets alla omständigheter.

      "och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor." (Kol. 2:19)

      "Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves." (Gal 2:19-21)

      "Don't ask yourself 'What would Jesus do?' Ask yourself, 'What is Jesus doing right now?'"



      The Race of Hope

      God's Holy Spirit is our seal for the day of salvation. The so-called "Sinner's Prayers" is merely the starting point (rather a turning point if you think of repentence) of the race we have ahead of us. We run in a race of hope, but not in our own strength. The Holy Spirit in us moves us towards the finish line. What makes us reach that line has nothing to do with how well our leg muscles are trained (to continue use the image of a race) or how optimal our running pace is. Nothing we can do in our own strength has any eternal value, but it is only God's Spirit that can transform a person from dirty rags to a pure, beautiful robe. We humans like to believe that we get pretty far towards the goal when we tensly stretch our stride and in our soul do God's job.

      "I have fought the good fight, I have finished the course, I have kept the faith; in the future there is laid up for me the crown of righteousness, which the Lord, the righteous Judge, will award to me on that day; and not only to me, but also to all who have loved His appearing." (2 Tim. 4:7-8)

      "In Him, you also, after listening to the message of truth, the gospel of your salvation--having also believed, you were sealed in Him with the Holy Spirit of promise, who is given as a pledge of our inheritance, with a view to the redemption of God's own possession, to the praise of His glory." (Eph. 1:13-14)

      But we are the Body of Christ and the Holy Spirit is the energy and power and the impulses från the head, which is Jesus Christ. What can a body do without the impulses from the head and the brain? What can a body do without the energy that comes from the food that we eat (which in our case should be the Word, Jesus) and the blood that pumps in our veins? Without the impulses from the Spirit our deeds becomes nothing less than just that - our own deeds. Without the guidance of the Spirit we could do good and in our own strength be good, but would even then not let God accomplish change and transformation. We see many christians get a "stitch" and "spasm" along the race and we think that has to do with that we believers often try to do what only God can do. One can take comfort in that God is quick to overflow us with power, faith and strength when we ask Him to. We should never forget that He is our deliverer! We can always rest from our attempts to replace God's power with our own deeds, through the eternal sabbath we have through the blood of Jesus. Because the life we in Jesus, we do NOT live for our selves, but for God. When we let Jesus live HIS life THROUGH us, the result is inconceivable peace in the midst of life's all circumstances.

      "and not holding fast to the head, from whom the entire body, being supplied and held together by the joints and ligaments, grows with a growth which is from God." (Col. 2:19)

      "For through the law I died to the law, so that I might live to God. I have been crucified with Christ. It is no longer I who live, but Christ who lives in me. And the life I now live in the flesh I live by faith in the Son of God, who loved me and gave himself for me. I do not nullify the grace of God, for(AN) if righteousness were through the law, then Christ died for no purpose." (Gal 2:19-21)

      "Don't ask yourself 'What would Jesus do?' Ask yourself, 'What is Jesus doing right now?'"

      01 November 2009

      Reimagine Church! / "Fantisera-om" Församlingen!

      Hallå där, Daniel vid "pennan" denna gång. Min vackra fru har krypit till sängs och jag sitter uppe lite till med det här inlägget (de tidigare har hon skrivit). Vi var båda verkligen sugna på att skriva om det vi upplevt Gud lagt på våra hjärtan den senaste tiden. Jag har på känn att det kommer bli lite av en följetong på den här bloggen, även om den säkert kommer röra vid andra ämnen också. Med största sannolikhet kommer allt genomsyras av Jesus Kristus (såklart och förhoppningsvis), vår djupa längtan efter mer av Honom och Guds plan för Församlingen och våra liv.

      Vi har också båda börjat läsa i en bok på sistone som heter "Reimagining Church – Pursuing the Dream of Organic Christianity" skriven av Frank Viola. Många kanske känner igen namnet Frank Viola – en man som fått utstå mycket kritik från stora delar av den etablerade kristenheten i USA för sina "utmanande" böcker kring Guds plan för församlingen, av vilka "Pagan Christianity" mig veterligen är den första.

      Jag kan bara säga att av det lilla jag läst av vad han skrivit så blir jag verkligen fylld och tänd av hopp och tro inför framtiden. Inte för att Frank Viola skriver fantastiskt bra, underhållande eller sitter på universums alla sanningar (Jesus Kristus ÄR Sanningen med stort S och jag tvivlar på att mr. Viola skulle "sätta sig" på Jesus i något avseende... förlåt, men min trötthet verkar göra konstiga saker med mina tankar, heh) utan för att jag verkligen känner Jesu hjärta bulta för sin älskade brud. Jag känner att det fullkomligt bubblar av förväntan, glädje och kärlek till alla andliga syskon när jag umgås med Jesus och läser, upptäcker rättare sagt, mer av Guds ursprungstanke med Församlingen i Violas bok och texter.

      I inledningen till "Reimagining Church" finns ett antal brev som läsare skrivit till Viola och ett av dem fångade verkligen något av vad vi (Therése och jag) längtar efter ska hända i Församlingen och i den kristna gemenskap vi vill vara del av. Det jag önskar alla troende är att Jesus verkligen fick bli synlig mitt för våra ögon när vi delar Honom och vad Han gjort, gör och kommer att göra i våra liv. Att det bara fick flöda av liv från Guds Ande i våra inren och att vi alla fick en så levande och avslappnad tro att inget i det kristna livet skulle kännas krampaktigt eller som en prestation. Men nu ska jag för tillfället sluta drömma och komma till saken, nämligen brevet. Själva orden är inte så märkvärdiga. Det kan verka rätt simpelt och alldagligt, men det som den här amerikanske, kvinnliga läraren skriver inspirerar mig och ger mig hopp. Jag tyckte det var så inspirerande så jag tog tillfället i akt att skriva av/ner det. Tyvärr finns det inte på svenska ännu, men kanske jag tar tag i det imorgon. Nåja, vi får se. Hoppas det inspirerar!

      I never planned on leaving the old way of doing church. I wasn't looking for a new church and couldn't even conceive of what an organic church would look like when I was firs
      t invited to visit one. But I visited and what I found was unlike anything I had ever seen. This church wasn’t a Bible study, a prayer group, a healing/soaking prayer session, or a worship service.

      Instead, this church focused on Jesus Christ. And everyone sang about Him, shared about Him, and worshipped Him. These Christians had been captivated by the beauty of the Lord Jesus Christ and, quite honestly, they didn’t desire to spend time doing anything else when they met, but sing to/with/about Him, share Him, and love one another through Him.

      It was their intimacy I noticed first. I had never met people with such an intimate life with the Lord. These people needed Him and were sustained by His life. In my previous church experience, I had seen dedicated people, passionate people, and loving people. But I had never met Christians before who seemed to know the very heart of God.

      Long ago I learned that the Lord is in His people, but this church was the first one I had ever seen where Christians really put this into practice. They all shared Christ in their meetings one by one so that He was brought right before my eyes. I learned through them that He is our food and our drink. I came to see who really is in our gatherings and in our life together, and I fell in love with Him as a result.

      The intimacy I saw had drawn me in, but it was the freedom that these Christians lived in that kept my attention and made me decide to keep coming back to their meetings and become part of their community life. When I saw something in the Lord that might be an encouragement, I could speak it out and they would say ”Amen” or ”Praise the Lord.” Their verbal encouragement made me realize that I had freedom to share, but more so, that Christ had freedom to be known in His people – including me.

      It was the first time I had seen such freedom among Christians. I began to see what it looked like when Christ has the first place in the lives and meetings of His people, which brought incredible unity. For almost two years, I saw Christ fill every meeting with the truth about Himself. He never ran dry. I cannot imagine fully mining the depths of Jesus Christ. But in this church, with the combined love of my brothers and sisters, I began to discover just how glorious He really is.

      (A female schoolteacher)

      För övrigt kan jag varmt rekommendera "A Jesus Manifesto" av samme Frank Viola och Leonard Sweet. Även om jag inte läst någon av Violas andra böcker så törs jag rekommendera att ge dem en chans också. Jag vill också uppmuntra dig som troende att dagligen umgås ännu mer med Ordet. Det kan tyckas vara en självklarhet, men jag har själv återupptäckt Bibeln som det Levande Ordet. Är du som läser det här inte Jesu lärjunge kan jag bara uppmana dig att söka Gud och våga fråga oss Jesus-galningar
      haha ja, jag skulle också tycka att jag vore galen som tror att Jesus Kristus lever idag om jag inte kände Honom att förklara det hopp vi har i Honom. I Jesu Kristi, nasaréens namn, amen. ;-)

      (Här slutar posten på svenska!)



      Reimagine Church! (English version of above post)


      Hello there, Daniel tapping the keyboard this time. My beautiful wife has gone to bed and I'm up a while longer to finish off this post (she wrote the first one, very democratic, don't you think?). We have both been really excited about writing about what God has planted in our hearts recently. I have a feeling this will become somewhat of a series on this blog, even though it will surely touch other subjects as well. Most likely it will be saturated by Jesus Christ (of course and hopefully), our deep desire of more of Him and the God's plan for his Church and our lives.

      Me and my wife have both recently started reading a book called "Reimagining Church - Pursuing the Dream of Organic Christianity" written by Frank Viola. Many of you might recognize the name Frank Viola - a man that has recieved a lot of critism from the established and constitutional Christianity in the United Statesfor for his challenging books on God's original plan for his Church and our lives. Among those books "Pagan Christianity" is, me knowingly, the first.

      I can say that, from the little I've read of his books so far, the message fills and relights the flame of hope and faith for the future in my heart. Not because Frank Viola writes incredibly well (which he does), entertains (which he does in a good way) eller because he sits on the truth to all the universe's mysteries (Jesus Christ IS the Truth with a capital T and I doubt mister Viola would "sit" on Jesus in any sense... Sorry, but my tired brain seems to mess with my thoughts, heh), but because I can really feel Jesus' heart beat for his beloved bride. I feel that it literally bubbles of anticipation, joy and love for all my brothers and sisters in the Lord when I spend time with the Word, Lord Jesus, and read, explore rather, more of God's original thought and purpose for his Church, in Viola's book "Reimagining Church".

      In the introduction to the book there are several letters from people who have experienced organic church life in recent years, and one of these letters really caught some of what we (Therése and I) long to happen in the Church and the Christian community we want to be apart of. I wish for every believer and follower of Jesus for Him to be made visible right before our eyes, when we share Him and what He's done, does and will do in our lives. That His life would flow from the God's Holy Spirit in our inner beings, and that would gained a such a living and abiding faith that nothing in the Christ-ian life would feel stiff or as a performance. But I will pause dreaming for now and come to the point of this post - sharing the letter. The words might not be remarkable. It can seem rather simple and ordinary, but what this American female school teacher writes inspires me and gives me hope. I thought it was so inspiring that I took the opportunity to write it down. Unfortunately not in Swedish yet, but perhaps I will take on that challenge soon. We'll see. I hope this inspires you as much!

      I never planned on leaving the old way of doing church. I wasn't looking for a new church and couldn't even conceive of what an organic church would look like when I was firs
      t invited to visit one. But I visited and what I found was unlike anything I had ever seen. This church wasn’t a Bible study, a prayer group, a healing/soaking prayer session, or a worship service.

      Instead, this church focused on Jesus Christ. And everyone sang about Him, shared about Him, and worshipped Him. These Christians had been captivated by the beauty of the Lord Jesus Christ and, quite honestly, they didn’t desire to spend time doing anything else when they met, but sing to/with/about Him, share Him, and love one another through Him.

      It was their intimacy I noticed first. I had never met people with such an intimate life with the Lord. These people needed Him and were sustained by His life. In my previous church experience, I had seen dedicated people, passionate people, and loving people. But I had never met Christians before who seemed to know the very heart of God.

      Long ago I learned that the Lord is in His people, but this church was the first one I had ever seen where Christians really put this into practice. They all shared Christ in their meetings one by one so that He was brought right before my eyes. I learned through them that He is our food and our drink. I came to see who really is in our gatherings and in our life together, and I fell in love with Him as a result.

      The intimacy I saw had drawn me in, but it was the freedom that these Christians lived in that kept my attention and made me decide to keep coming back to their meetings and become part of their community life. When I saw something in the Lord that might be an encouragement, I could speak it out and they would say ”Amen” or ”Praise the Lord.” Their verbal encouragement made me realize that I had freedom to share, but more so, that Christ had freedom to be known in His people – including me.

      It was the first time I had seen such freedom among Christians. I began to see what it looked like when Christ has the first place in the lives and meetings of His people, which brought incredible unity. For almost two years, I saw Christ fill every meeting with the truth about Himself. He never ran dry. I cannot imagine fully mining the depths of Jesus Christ. But in this church, with the combined love of my brothers and sisters, I began to discover just how glorious He really is.

      (A female schoolteacher)

      In addition to the letter I can warmly recommend that you take a look at "A Jesus Manifesto" written by the same Frank Viola and Leonard Sweet. Even though I haven't read any of Viola's other books (yet) I dare recommend them and suggest you give them a chance as well. I would also like to encourage my brothers and sisters to daily spend even more time in the Word. It might seem like an obvious thing, but I have recently rediscovered the Bible as the Living Word. If you happen to not be a disciple of Jesus I humbly encourage and advise you to seek God's face and dare come to us "Jesus freaks" - haha yeah, I would also think me a crazy person, believing in Jesus Christ alive today, if I didn't know Him - to explain the glorious hope we have in Him. In the name of Jesus Christ of Nazareth, amen. ;-)

      18 October 2009

      Om den här bloggen / About this blog

      Välkomna! Den här bloggen finns i huvudsak till för att väcka Yahwehs folk kring Hans tankar och vilja för Sin Församling.

      Vi som skriver heter Therése och Daniel Norlin. Yeshua har verkligen starkt lagt Hans Församling på våra hjärtan. Skulle det visa sig att du inte alls håller med om vad vi uttrycker ser vi gärna en hövlig och saklig dialog, istället för en smutskastning som ändå är så vanligt förekommande även bland troende.

      Mycket av det Gud lagt på våra hjärtan, men vi inte kunnat sätta ord på, har en man som heter Frank Viola redan skrivit om. Efter att ha tagit del av de flesta av hans böcker har vi känt oss manade av Heliga Andan att starta ett förlag, för att och kunna översätta och ge ut hans böcker på svenska.

      Hoppas att du som läser ska finna något upplyftande eller något som utmanar dina tankar kring livet med Jesus och Församlingen. Läs med ett öppet sinne och hjärta, och pröva allt för att behålla det goda.

      Kärlek i Kristus,
      Therése och Daniel


      Welcome! This blog is mainly aimed at waking Yahwehs people to His thoughts and intention for His Church.

      We who write on this blog, our names are Daniel and Therése Norlin. Yeshua has strongly and deeply touched our hearts with the vision of His Bride and Church. Should it turn out that you do not agree on something we express here, we hope to see a polite and pertinent dialogue, instead of the mudslinging that is common even among believers.

      Much of what Yahweh has put on our hearts, things that we haven’t been able to put into words, a man called Frank Viola has already written about. After we took part in most of his books, we have felt urged by the Holy Spirit to start a publishing house, to be able to translate and publish his books in Swedish.

      Hopefully you will find something uplifting or something that challenges the way you think about the Life in Yeshua and the Church. Please read this with an open heart and mind and test everything, keep the good.

      Love in Christ,
      Therése and Daniel

      Sociable